Riksintressen

Ett riksintresse är ett område som bedöms ha så stora värden att det är
av betydelse för landet som helhet. Riksintressen är ett sätt för staten
att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom
samhällsplaneringen. I planprocessen är riksintressena ett underlag vars
värden och potential ska vägas mot varandra och andra allmänna intressen.
Utgångspunkten är att riksintresset har ett värde som kan utvecklas
till något attraktivt.

Det är först i översiktsplanen som konsekvenserna av ett riksintresseanspråk
tydliggörs och hur påverkan blir i förhållande till andra allmänna
intressen. Kommunen ska i översiktsplanprocessen visa hur man tar hänsyn
till riksintressena så att de inte påtagligt skadas. Det är inte bara lokala
intressen som ska vägas mot riksintressen, de kan ofta behöva vägas
mot varandra. Om det finns motstridiga riksintressen ska det riksintresse
som bäst främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den
fysiska miljön i övrigt prioriteras.

Riksintressen definieras och regleras i miljöbalkens (MB) 3 och 4 kapitel,
och Länsstyrelsen bevakar att kommunen i sin planering tillgodoser
riksintressena. Områden som är av riksintresse kan både vara av bevarandekaraktär
och nyttjandekaraktär, exempelvis naturvård som bevarande
och vindkraft nyttjande.

Riksdagen har beslutat riksintressena som finns i 4:e kapitlet miljöbalken.
Riksintressemyndigheterna beslutar över de som regleras i 3:e kapitlet
miljöbalken. Det finns totalt tolv myndigheter som ansvarar för riksintressen,
till exempel Naturvårdsverket och Trafikverket.

Turism och rörliga friluftslivet 4:2 miljöbalken

Ställningstagande

  • Kommunens samhällsplanering och planering för markanvändning
    ska ta hänsyn till friluftslivets behov av tillgång till attraktiva
    natur- och kulturlandskap.

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

I 4:2 Miljöbalken anges ett antal områden där turismens och friluftslivets,
främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt ska beaktas vid
bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp
i miljön.

Allemansrätten är avgörande för friluftslivet och turismen. Allemansrätten
nyttjas dock av var och en men är en viktig tillgång för både stad och
land, regional utveckling och lokala turistföretag. Riksintresseområden
för rörligt friluftsliv är till största del lokaliserat till fjällen.

Rörligt friluftsliv avser friluftsaktiviteter som kan utövas med stöd av
allemansrätten.

Härjedalens natur- och kulturmiljöer är viktiga tillgångar och skapar
möjligheter till företagande i alla delar av kommunen. Friluftslivet och turismen
medverkar till en stark och hållbar utveckling och regional tillväxt.

Obrutet fjäll 4:5 miljöbalken

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

Inom fjällområdena som finns namngivna i 4:5 Miljöbalken får bebyggelse
och anläggningar uppföras endast om det behövs för rennäringen,
den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga
friluftslivet. Bestämmelsen innebär att mark- och vattenresurserna inom
dessa områden, de obrutna fjällområdena, ska användas på ett sådant sätt
att områdenas karaktär bevaras. Det grundläggande i avgränsningen av de
obrutna fjällområdena är att områdena i princip saknar vägar och järnvägar.
För att bevara orördheten bör huvudprincipen vara att nya vägar och
järnvägar inte får anläggas. De undantag som kan bli aktuella är exempelvis
vägar som behövs för enstaka fastigheter eller för rennäringen.

Skyddade vattendrag 4:6 miljöbalken

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

I Härjedalens kommun finns tre vattendrag som har skydd enligt 4:6 Miljöbalken. Det är Voxnan uppströms Vallhaga, Österdalsälven uppströms
Trängslet och Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön. Förutom
själva vattendragen ingår dess käll- och biflöden i skyddet. I dessa vattendrag
får ingen vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål
utföras.

Natura 2000 4:8 miljöbalken

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

Inom kommunen finns flera Natura 2000-områden, dessa skapas för att
värna om den biologiska mångfalden och skydda hotade och bevarandevärda
arter inom Europa. Alla EU-länder ska inom respektive land
redovisa natura 2000-områden. Områdena sammanfaller ofta med andra
skyddade miljöer så som nationalparker och naturreservat. För att ett
område ska benämnas som natura 2000- område genomgår de en beslutsprocess där Länsstyrelsen lägger förslag på nya områden som sedan
behandlas av Naturvårdsverket, regeringen och till slut rekommenderas
till EU-kommissionen.

Rennäring 3:5 miljöbalken

Ställningstagande

  • Härjedalens kommun ifrågasätter statens utpekande av områden
    som riksintresse för rennäringen på privatägd mark i Härjedalens
    kommun. Det är kommunens uppfattning att staten bör dra
    tillbaka dessa anspråk.

  • Riksintresset för rennäringen inom renskötselområdet, dvs. åretruntmarker
    inom de statligt ägda renbetesfjällen, ska tillgodoses
    genom att:

    - Intrång som lokalisering av bebyggelse, anläggningar och
    annan form av exploateringar (vindkraft, gruvor) ska undvikas
    inom åretruntmarkerna.

    - Samebyarnas kunskap om nyttjande av marken, de faktiska förutsättningarna
    på plats med landskapet och eventuella tidigare
    ingrepp som bakgrund, ska tas i beaktning.

    - Rennäringens åretruntmarker ska värnas för att säkerställa
    renskötseln.

    - Länsstyrelsen tillsammans med Samebyarna ska inom åretruntmarkerna involveras i tidiga skeden i strategiska planfrågor,
    detaljplaner, bygglov, förhandsbesked och förfrågningar.

Sametinget är riksintressemyndighet för rennäringen och fattar beslut
om att peka ut viktiga områden för rennäringen som riksintresseanspråk.
Exempel på områden som är redovisade som riksintresseanspråk är
samlingsplatser, flyttleder, övernattningsbeten, svåra passager, speciella
betesområden, områden kring anläggningar samt renhagar. De finns edovisade
på kartor. Dessa kartor tillsammans med samebyarnas kunskap om
det precisa markanvändandet är viktiga.

Enligt miljöbalken ska områden av riksintresse för rennäringen så långt
som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens
bedrivande. Bestämmelserna om riksintressen ska tillämpas i den kommunala
planeringen, vid beslut enligt PBL, och vid beslut som rör ändrad
mark- eller vattenanvändning. Däremot är bestämmelserna om riksintressen
inte tillämpliga vid pågående markanvändning.

I översiktsplanen ska kommunen dels redovisa vilka riksintresseanspråk
som finns i kommunen samt dessas geografiska utbredning, dels redovisa
hur kommunen i sina ställningstaganden har beaktat riksintresseanspråken.
Kommunen kan också i översiktsplanen ifrågasätta och säga sin
mening om anspråket. Det är alltså kommunens uppfattning om riksintressena
som framgår av översiktsplanen.

Härjedalens kommun har inför framtagandet av ny översiktsplan sökt
dialog med Länsstyrelsen gällande sitt ifrågasättande av statens riksintresseanspråk för rennäring. Härjedalens kommun avstyrkte år 2013
utpekanden av riksintresseområden på privatägd mark i Härjedalen (Dnr
106-144-13 Ks). I skrivelse till Länsstyrelsen i Jämtlands län år 2018 (Dnr
Ks2018/105) har kommunen uppmanat Länsstyrelsen att: ”skyndsamt begära
att Sametinget snarast reviderar rennäringens riksintresseanspråk
i Härjedalens kommun, motsvarande kärnområden, strategiska platser
samt funktionella samband för områden där renbetesrätt kan påvisas föreligga. Detta med anledning av att hovrätten i lagakraftvunnen dom
konstaterat att rätt till vinterbete för renskötseln inte belastar flertalet
av de berörda fastigheterna samt att kommunen känner en stor oro inför
risken att fastighetsägarna kan komma att säga upp de nu gällande avtalen
för renbete, när avtalstiden går ut.”

På privatägd mark i Härjedalen bedrivs renskötsel med stöd av civilrättsliga
nyttjanderättsavtal mellan samebyn och privata markägare. Det
innebär att det idag finns en väl fungerande samförståndslösning i kommunen
som innebär att privata markägare tillsvidare upplåter sin mark
till samebyarna med nyttjanderätt för renbete.

Efter det så kallade Härjedalsmålet, vilket gällde rätten till vinterbete på
privatägd mark, följde långa och svåra förhandlingar som slutligen ledde
fram till dagens unika samförståndslösning. Härjedalens kommun värnar
om rennäringens nuvarande och framtida utveckling i Härjedalen. En bibehållen
rennäring i kommunen av samma omfattning som den nuvarande
förutsätter en god dialog och gott samverkansklimat mellan samebyarna
och de privata markägarna så att samförståndslösningen och avtalen
ges goda förutsättningar att upprätthållas. Det är kommunens uppfattning
att riksintresseanspråken på privatägd mark motverkar en sådan fortsatt
utveckling. Mot bakgrund av detta kvarstår kommunens ifrågasättande av
riksintresseanspråken för rennäringen på privatägd mark i Härjedalens
kommun.

Ställningstagande

  • För att främja de nationella miljömålet av en storslagen fjällmiljö
    samt värna om de många riksintressen som täcker fjällområdena
    är kommunen generellt restriktiv till bebyggelse som kan upplevas
    som granne med kalfjället, med det menas att kommunen
    generellt är negativ till bebyggelse eller anläggningar nära fjället
    samt i den närmsta fjällskogszonen, utom för friluftslivets eller
    allmänhetens behov. Jakt- och fiskestugor samt båthus för markägares
    behov, är undantagna.
  • Kommunen anser att fjällområdena utgör värdefulla områden i
    enlighet med PBL 9:4d samt 8:13 vilket medför att bygglov krävs
    för attefalls åtgärder.

Riksintresse för naturvården regleras i miljöbalken 3:6 och är områden
som i ett nationellt perspektiv visar viktiga skeden av natur- och kulturlandskapets
utveckling eller områden som är ostörda och inrymmer en
stor mångfald av naturtyper. Det kan också vara av särskilt stort intresse
för att det återfinns högt bevarandevärde naturtyper eller arter, exempelvis
ett rikt fågelliv eller en ovanlig flora. Områden som är av riksintresse
för naturvården ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada
naturmiljön. De områden som finns inom kommunen utgörs till stor del av
fjällmiljöer och våtmarker.

Friluftsliv 3:6 MB

Ställningstagande

  • Vid prövning av förhandsbesked, bygglov och strandskyddsdispenser
    som berör område av värde för det rörliga friluftslivet bör
    stor hänsyn tas till detta vid lokalisering av ny bebyggelse.

  • Inom de mest utnyttjade områdena bör endast byggnader och
    anläggningar för friluftslivet och de areella näringarna tillkomma.

Riksintresse för friluftsliv regleras i miljöbalken 3:6. För att ett område
ska vara av riksintresse för friluftslivet ska det ha stora friluftslivsvärden
sett i ett nationellt perspektiv, ha särskilda natur- och kulturkvaliteter,
variationer i landskapet och god tillgänglighet för många. De områden
som utgör riksintresseanspråk i kommunen omfattar i huvudsak kommunens
fjällområden och vissa vattendrag. För Härjedalens kommun har
området för riksintresse för friluftsliv ”Rogen” (FZ 10) reviderats 2014
och området ”Orsa finnmark” (FZ15) blev aktualiserat år 2017 med en ny
avgränsning. Områden som är av riksintresse för friluftslivet ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.

Kulturmiljövård 3:6 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

I kommunen finns flera områden med höga kulturmiljövärden som har
blivit utpekade som riksintresse för kulturmiljövården. Det kan vara
miljöer så som exempelvis äldre bymiljöer, fäbodar, samiska lämningar,
fångstmiljöer med hällbilder och fjälljordbruk. Kommunen har upprättat
ett kulturmiljöprogram där bland andra de riksintressanta miljöerna är
upptagna. Kulturmiljöprogrammet är vägledande för hur dessa miljöer
ska hanteras i relation till samhällsutveckling och olika lovärenden.

Gällande fornminnen är stora delar av Härjedalen idag inte inventerat
sedan 1960 och 70-talet, vilket gör att antalet okända fornlämningar kan
vara stort. Fornlämningar, både kända och okända är skyddade av kulturmiljölagen
(1988:950) , och får inte skadas. Detta kan leda till arkeologiska
utredningar kan komma att krävas i vissa miljöer och vid större exploaterringar.

Energiproduktion 3:8 MB

Riksintresse för energiproduktion regleras i miljöbalken 3:8. Utpekade
områden är mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar
för energiproduktion och energidistribution. Områden som är av
riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten
eller nyttjandet av anläggningarna.

Vindbruk

Ställningstagande

  • Det tematiska tillägget för vindkraft ska revideras under planperioden.

I Härjedalens kommun finns utlagt områden av riksintresse för vindbruk.
Syftet är att de områden som har bäst förutsättningar för vindbruk och
bästa vindresurserna kan användas till framtida vindkraftsetableringar
och en effektiv markanvändning. Under de senaste åren har utveckling
framför allt gällande höjd och storlek på verken gjort det möjligt
att etablera vindkraft på andra platser än vad som tidigare var lönsamt.
Översiktsplanen redovisar de utlagda områdena för riksintresse men tar
inte ställning till hur kommunen avser att tillgodose riksintresset. Fråga
hanteras vid revidering av vindbruksplanen.

Vattenkraft

Ställningstagande

  • Härjedalen kommun motsätter sig ytterligare utbyggnad av
    vattenkraft, men förordar att den befintliga vattenkraften ska
    effektiviseras och moderniseras med stor miljöhänsyn.

Energimyndigheten har under 2018 haft samråd angående riksintresseanspråk
för vattenkraft. Beslut väntades under 2019.

Kommunikationer 3:8 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

  • Kommunen ska aktivt arbeta för att riksintresset ska prioriteras
    av Trafikverket, både vad gäller underhåll och ombyggnation (ex;
    breddning, trafiksäkerhetsåtgärder mm) eftersom vägarna har
    stor betydelse för så väl arbetspendling inom Härjedalen som för
    besöksnäringen.

  • Vid ombyggnation eller nybyggnation av E45, riksväg 84 eller
    länsväg 315 önskar kommunen att lokala intressens beaktas.

Riksintresse för kommunikationer regleras i miljöbalken 3:8. Utpekade
områden är mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar
för kommunikationer.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket
ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller
nyttjandet av anläggningarna.

Riksintressen för väg har stor betydelse för de nationella kommunikationerna
på grund av dess överordnande funktion och det är betydelsefullt
att dessa funktioner värnas på lång sikt. Kommunen har ett ansvar att
värna om att de nationella och regionala vägarnas funktion upprätthålls i
ett långt tidsperspektiv. Trafikverket ansvarar för den långsiktiga planeringen
och är också huvudman för dessa vägar.

I Härjedalen utgör E45, riksväg 84 och länsväg 315 riksintresse för kommunikationer.

Väg E45 ingår i det nationella stamvägnätet som riksdagen fastställt.
Vägarna i det nationella stamvägnätet är av särskild nationell betydelse.
Delen mellan Göteborg och Gällivare ingår även i det av EU utpekade
Trans European Transport Network, TEN-T. Vägarna som ingår i TEN-T
är av särskild internationell betydelse. Väg E45 sträcker sig genom nästan
hela Sverige, från Göteborg till Karesuando. Vägen benämns också Inlandsvägen.

Väg 315 Östavall-Hedeviken - Väg 315 är av särskild betydelse för regional
eller interregional trafik.

Väg 84 Hudiksvall-riksgränsen - Väg 84 är av särskild betydelse för regional
eller interregional trafik.

Totalförsvaret 3:9 MB

Ställningstagande

  • Samtliga plan och bygglovsärenden och ärenden enligt miljöbalken
    2:7 inom påverkansområde för buller eller annan risk ska
    remitteras till Försvarsmakten oavsett höjd.

  • Hela landets yta är samrådsområde för objekt högre än 20 m
    utanför, och högre än 45 m inom, sammanhållen bebyggelse. Vid
    uppförande av höga byggnadsverk ska Försvarsmakten kontaktas
    i tidigt skede i plan- och bygglovsärenden.

  • Kommunen anser att de utlagda riksintresseområdena för Försvarsmakten
    är en potentiell utvecklingsmöjlighet.

Riksintresse för totalförsvaret regleras i miljöbalken 3:9 Områden som utgör
riksintressen för totalförsvarets militära del är områden som bedöms
ha nationellt viktiga värden och kvaliteter för att skydda Sverige. Det kan
vara områden eller funktioner som behövs för att genomföra skarpa insatser,
men även för att öva och utbilda personal och funktioner. Områden
som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar
ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten
eller utnyttjandet av anläggningarna.

Områden som berörs av omgivningspåverkan från den militära verksamhet,
som är ett riksintresse, redovisas som influensområden. Ett influensområde
är ett område inom vilket åtgärder som exempelvis ny bostadsbebyggelse
kan påverkas av, eller som i sin tur kan påverka, verksamhet
inom riksintresseområdet. Inom influensområden måste Försvarsmakten
kunna säkerställa att ny bebyggelse eller andra åtgärder inte innebär
risk för påtaglig skada på riksintresset eller ett område av betydelse för
totalförsvarets militära del. Därför ska alla plan- och lovärenden inom
influensområden remitteras till Försvarsmakten. Hela landets yta är
samrådsområde för objekt högre än 20 m utanför, och högre än 45 m inom
sammanhållen bebyggelse. Det innebär att alla ärenden avseende höga
objekt måste skickas på remiss till Försvarsmakten.

I Härjedalens kommun berörs i de sydvästra delarna av både lågflygningsområden
övnings- och skjutfält och påverkansområde för buller eller
annan risk. Inom områden för lågflygning gäller särskild hinderfrihet,
därför är det viktigt med tidiga samråd med Försvarsmakten i ärenden
som rör höga objekt. Inom påverkansområde för buller eller annan risk
ska samtliga plan och bygglovsärenden oberoende av höjd samt ärenden
rörande beslut om områdesskydd enligt miljöbalken 2:7 remitteras till
Försvarsmakten.

Sidinformation

Sidan uppdaterad 2020-02-14 16.29
av Johan Essvik