Övriga allmänna intressen

Järnväg

Ställningstagande

  • Kommunen anser att Inlandsbanan utgör ett viktigt allmänt
    intresse för kommunikationer och att utveckling av inlandsbanan
    prioriteras både på regional och nationell nivå.

  • Kommunen anser att Inlandsbanan ska utgöra riksintresse för
    kommunikationer.

För Härjedalens kommun och övriga kommuner längs Inlandsbanan är
det viktigt att banan prioriteras och ges en standard som möjliggör att den
kan utgöra en reell transportled för inlandet. Inlandsbanan är en viktig
förutsättning för industri, turism och arbetspendling.

Skyddade grundvattentillgångar

Ställningstagande

  • Särskilda utredningar kan krävas vid exploatering i närhet av
    områden med utpekade grundvattentillgångar för att säkerställa
    att vattentillgången inte tar skada.

Länsstyrelsen Jämtlands län har tagit fram en regional vattenförsörjningsplan
där grundvattentillgångar i flera kommuner redovisas. För
Härjedalens kommun finns flera områden utpekade och klassificerade.

Nationalpark

Ställningstagande

  • Kommunen ser ett värde i att upprätthålla och utveckla nationalparken
    så att framtida generationer har möjlighet att uppleva och nyttja den.

I Härjedalens kommun finns nationalparken Sonfjället som bildades år
1909, det gör den till en av Sveriges äldsta nationalparker. Den geografiska
ytan på nationalparken har sedan dess reviderats år 1989. Nationalparken
ligger i anslutning till orten Hede och är ett uppskattat besöksmål, för
kommunens medborgare och besökande.

Natur- och kulturreservat

Ställningstagande

  • Kommunen ser ett värde i att upprätthålla natur och kulturreservaten
    så att framtida generationer har möjlighet att uppleva och
    nyttja dem.

  • Vid inrättande av olika typer av områdesskydd ska kommunen
    verka för att olika näringars pågående och tillåtna markanvändning
    inte försvåras.

Det finns ett kulturreservat och flera naturreservat inom Härjedalens
kommun. Kulturreservatet Lillhärjåbygget bildades 2002, och består av
en gårdsmiljö. Lillhärjåbygget uppfördes i början av 1800-talet och till
gården hör fäboden Hackåsvallen, som byggdes på 1880-talet.

De 26 naturreservat som finns runt om i kommunen har olika specifika
värden, som är bevarandevärda av olika anledningar. Naturreservat spelar
en viktig roll i arbetet mot de nationella miljömålen. Det kan handla om
att bevara och skydda specifika arter och miljöer, men också om att tillgängliggöra och tillgodose upplevelse värda objekt och miljöer.

Biotopskydd

Ställningstagande

  • Vid inrättande av olika typer av områdesskydd ska kommunen
    verka för att olika näringars pågående och tillåtna markanvändning
    inte försvåras.

  • Kommunen förespråkar skyddstyper som ger markägaren intrångsersättning.

  • Nyexploatering av orörd mark ska alltid föregås av en naturvärdesinventering.

Biotopskyddsområden är mindre mark- och vattenområden som utgör
livsmiljöer för särskilt värdefulla arter eller naturmiljöer som av andra
anledningar särskilt bör skyddas. Det finns två olika typer av biotopskydd,
biotoper med generellt skydd och skyddsområden där kommunen, Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen har fattat beslut om skydd i det enskilda
fallet. Biotoper med generellt skydd:

  • Allé
  • Källa med omgivande våtmark i jordbruksmark
  • Odlingsröse i jordbruksmark
  • Pilevall
  • Småvatten och våtmark i jordbruksmark
  • Stenmur i jordbruksmark
  • Åkerholme

Det finns inom Härjedalens kommun cirka 55 skogliga biotopskyddsområden.
De är utpekade av Skogsstyrelsen, och utgör skogsområden med en speciell naturtyp av värde för skogens nyckelbiotoper.

I planläggning eller lovärenden ska de kunna visas att man inte på ett
negativt sätt kommer att påverka naturmiljön i biotopen. Om det innebär
påverkan krävs motiv för dispens från biotopskyddsbestämmelserna.

Djurskyddsområden

Ställningstagande

  • Kommunen ser ett värde i att upprätthålla fågelskyddsområdena
    och kommunen har inte något avvikande anspråk inom dessa
    områden.

I Härjedalen finns det två fågelskyddsområden, Häckelberget, nordöst om
Funäsdalen samt Ulvberget öster om Hede.

Myskoxar som finns inom Härjedalens kommun har något som kan liknas
vid ett ”rörliga djurskyddsområden” med en fredad zon på 100 meter runt
varje individ.

Efter att fem myskoxar spontant vandrade in från Norge 1971, har myskoxarna
etablerat sig i Västra Härjedalens fjällområden. De kom från Dovrefjell i Norge och härstammade från de djur som under åren 1947-53 utplanterades där, sedan de först infångats på Nordost-Grönland.

Populationen i Härjedalen har under årens lopp varierat mycket i storlek,
som mest var de ett 30-tal djur, men idag består populationen av knappt
10 individer .I Sverige finns endast myskoxarna i Härjedalen.

Vid sidan av björnar, är myskoxen kanske de däggdjur som förknippas
allra starkast med landskapet Härjedalen och Härjedalens kommun. Härjedalens myskoxar är värdefulla inslag i fjällens biologiska mångfald.

Myskoxarna är känsliga för störningar, framförallt under vinterhalvåret
när de ofta står stilla på avblåsta fjällområden för att överleva på det lilla
som där finns att äta. De är därför hjälpta av en viss översyn för att förhindra
onödiga störningar. Sedan länge görs det mesta av arbetet till skydd för
myskoxarna på ideell basis, genom lokala krafter.

Fridlysta arter

Ställningstagande

  • Naturvärdesinventering ska utföras vid planläggning av områden
    som berör orörd mark.

Vissa arter är skyddade genom artskyddsförordningen (200:845). Det är
inte bara växten eller djuret som är skyddat utan även de miljöer som den
skyddade arten är beroende av är skyddade. Eftersom kännedomen om
arternas förekomst är varierande finns det risk att bebyggelse och andra
exploateringar kan skada skyddade arters livsmiljöer. Det kan krävas
dispens för att exploatera i områden där det finns arter som omfattas av
artskyddsförordningen. Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet,
Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen kan bidra med kunskap.

Stora opåverkade områden enligt 3:2 MB

Ställningstagande

  • Vid exploateringar inom stora opåverkade områden ska särskild
    hänsyn tas för att skydda områdenas karaktär och naturmiljö.

Större opåverkade områden ska skyddas mot åtgärder som kan påverka
både områdets karaktär och/eller skada naturmiljön. Varken kommunen
eller Länsstyrelsen har genomfört särskilda inventeringar för områden
som utgör stora opåverkade mark- och vattenområden enligt miljöbalken.
Kommunen gör bedömningen att stora områden utanför tätorter och
mindre samhällen kan betraktas som opåverkade enligt miljöbalken. Det
finns också stora områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet
inom kommunen, bedömningen av dessa är att de också kan betraktas
som stora opåverkade områden enligt miljöbalken.

Jordbruksmark

Ställningstagande

  • Jordbruksmarken ses som en tillgång och resurs för kommunen,
    fastighetsägarna och besökare.

  • Kommunen är positiv till nybildning av mindre jordbruksfastigheter
    (t.ex. hästgårdar och kombinerat ändamål).

  • I de orter med en hög efterfrågan på bostäder ska bostäder ses
    som ett allmänt intresse. Bebyggelse kan tillåtas på jordbruksmark
    för att tillgodose behovet av bostäder, i första hand permanentbostäder,
    där samhällsservice finns efter en lokaliseringsprövning.

Jordbruksbyarna i kommunen utgör ett viktigt inslag både ur livsmedelsproduktionsperspektiv och påverkan på landskapsbilden. Strategiskt
belägna öppna jordbruksområden bidrar tillsammans med fäbodarna starkt till ett områdens karaktär och attraktionskraft.

Kommunen anser det därför angeläget att den idag brukade åkermarken
bibehålls öppen och brukad, men saknar styrmedel för att säkerställa det.
Ett viktigt inslag i bibehållandet av jordbruket är att utveckla kombinerade
verksamheter, främst inom livsmedelsproduktion och upplevelsenäring.

Jordbruk är av nationell betydelse vilket betyder att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar, endast om
det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov
inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt
genom att annan mark tas i anspråk. Detta regleras i miljöbalken 3:4.

Inom kommunen finns ett antal orter där bostadsutbudet är begränsat
men efterfrågan hög, där finns fastighetsägare som ser på möjligheterna
av att exploatera centralt lokaliserad jordbruksmark. Kommunen anser
att i de fall där jordbruksmarken är centralt lokaliserad inom orterna och
fastighetsägaren själv visar ett intresse för att exploatera ska det finnas
möjlighet för att undersöka detta vidare. Det kommer alltid föregås av en
lokaliseringsutredning för att se till om behoven av bostäder kan lösas på
ett likvärdigt sätt inom orten utan att ta jordbruksmark i anspråk.

Härjedalens kommun är en stor kommun till ytan med ett flertal orter, i
vissa orter finns det i dagsläget inte en stor efterfrågan av bostäder och i
dessa orter anser kommunen att jordbruksmark inte bör tas i anspråk. I
orter med en hög efterfrågan kan det bli aktuellt att utreda huruvida jordbruksmark ska tas i anspråk för att tillgodose behovet av bostäder i närhet
till samhällsservice efter en lokaliseringsprövning. Kommunen anser att
lokaliseringsprövningen ska kunna begränsas till de orter där en högefterfrågan
finns. Om kommunen ställs inför att lokaliseringsprövningarna ska
vidgas till kommunen som helhet försvåras utvecklingen av orter med en
hög efterfrågan. Kommunens vision av att ökabefolkningsantalet kommer
att vara svårt att realisera om orterna inte kan utvecklas till en attraktiv
plats att leva och bo på. Läs mer under kapitel 2 ”Markanvändning”- Areella
näringar.

Ängs- och betesmarker

Ängs- och betesmakrer är små områden med värdefulla ängs- och betesmarker
med relativt höga hävdgynnande natur- och kulturvärden. De flesta områdena vårdas med bidrag från staten. Ytterligare uppgifter om områdena finns hos länsstyrelsen och Jordbruksverket. Inventering av dessa områden gjordes av Länsstyrelsen 2002-2004 och kompletteringar sker kontinuerligt.

Ställningstagande

  • Som skogsägare har kommunen en värdefull resurs att förvalta.
    Förvaltningen ska alltid ske med hänsyn till åtgärdsbehov, miljöoch
    naturvärden samt långsiktiga mål för skötseln av innehavet, både avseende produktion och miljö.

Skogsbruk är enligt miljöbalken 3:4 av nationell betydelse och skogsmark
som har betydelse för skogsnäringen ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk. Kommunen ska beakta de grundläggande bestämmelserna för hushållning med markoch vattenområden där särskilda markanvändningsintressen utgörs av skogsbruket i miljöbalken. Genom samhällsplanering kan kommunen tillgodose denna bestämmelse genom att utföra lokaliseringsprövningar gällande anspråk som föreslås på mark som i dag är en del av skogsbruket. Läs mer under kapitel 2 "Markanvändning”- Areella näringar.

Kulturvärden

Ställningstagande

  • Kulturmiljöprogrammet ska vara vägledande i frågor gällande bebyggelse och andra lovärenden inom områden med kulturmiljövärden.

  • Kommunantikvarien eller annan expertis ska tillfrågas i frågor
    gällande kulturvärden och kulturmiljöer.

Kulturmiljö omfattar inte bara områden av riksintresse utan en mängd olika perspektiv, däribland byggnader, fornlämningar och miljön kring dessa liksom minnesplatser och landskapsavsnitt. Genom att i tidigt skede identifiera sådana områden kan de tas till vara och användas som en tillgång. Kommunen har ett kulturmiljöprogram som ska användas som ett underlag för beslut inom den fysiska planeringen. Kommunen har även en kommunantikvarie som kan bidra med kunskap, råd och stöd i frågor gällande kulturvärden och kulturmiljö. Läs mer under Kapitel 2 ”Markanvändning”- Natur och Landskap.

Sidinformation

Sidan uppdaterad 2020-02-14 16.29
av Johan Essvik