Vargen

Vargen var i det närmaste utrotad i Skandinavien, när den 1966 blev totalfridlyst. Den sista fullt legalt skjutna vargen i Härjedalen, en gammal hanne, fälldes på vårvintern 1963 uppe på Flatruet. Den var i färd med att mätta sig på en ren, som den just rivit.

Spåren efter vargen hade under någon månad, samma vinter, återkommande iakttagits genom hela länet, från norr till syd. Vargkroppen sändes till Naturhistoriska riksmuseet, eftersom döda vargar ingår i kategorin statligt fallvilt.

Före det får man gå tillbaka ända till 1954 för att finna ett liknande fall. Då sköt renskötaren Jon Oskar Fjällgren från Mittådalen en gammal varghanne, som han mötte uppe vid Axhögen. Ännu så sent som i början av 1960-talet ansågs det vara fullt i sin ordning att utan misskund ta livet av vargar var och när som helst, men en diskussion hade börjat och den ledde efter en tid fram till fridlysningen.

Äldre renskötare har berättat, att uppdämningen av Syldammen utgjorde en nådastöt för den fasta vargstammen i de södra fjällen, som ännu på 1940-talet hade sitt fasta tillhåll i det området. Det var överdämningen av videdeltat i dalgången som i ett slag ödelade vargarnas sista, någorlunda säkra, yngelplatser.

Dagens härjedalsvargar har mer påträffats i landskapets skogrika, mellersta och östliga delar, där också en viss föryngring har förekommit. Den nuvarande stammen är troligen ättlingar till de så kallade Värmlandsvargarna, vilka först gav sig till känna i slutet av 1970-talet, sedan de kommit invandrande från norr några år tidigare.

Copyright ©Härjedalens kommun Text och bild är skyddade av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

Sidinformation

Sidan uppdaterad 2019-01-22 17.05
av Anna Elfqvist